Extra tråkigt blev det i senaste städningen. Min docka sedan barndommen som satt högt på ett skåp behövdes dammas av. Men ack vad den var spröd. Det gick inte ens att ta i den så sprack den. Med stor sorg fick den gå i soporna. Hon hette Marianne som var det vackraste namn jag visste för över 50 år sedan när hon kom i min ägo som julklapp.
Krickolina som nu har dock-sorg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar